Incoterms 2020 – guide till internationella köpvillkor

Incoterms är internationella regler som fördelar kostnader, ansvar och risk mellan köpare och säljare när varor transporteras. De visar bland annat vem som bokar frakten, vem som sköter export och import och vid vilken punkt risken för varan går över från den ena parten till den andra.

Den aktuella versionen heter Incoterms® 2020 och innehåller elva leveransvillkor. Här förklarar vi vad villkoren innebär i praktiken, vilka transportsätt de passar för och vad som skiljer exempelvis DAP från DDP och EXW från FCA.

Guiden är uppdaterad 2026 och utgår från Incoterms® 2020, som fortfarande är den aktuella versionen av regelverket.

Vad är Incoterms?

Incoterms är en förkortning av International Commercial Terms. Reglerna tas fram av Internationella Handelskammaren, ICC, och används i avtal om köp och försäljning av varor. De ger köpare och säljare ett gemensamt språk för leveransen, vilket minskar risken för att parterna räknar med olika ansvarsfördelning.

Behovet blir särskilt tydligt när en vara passerar landsgränser. Någon behöver boka transporten, ta fram dokument, hantera export- och importklarering och bära risken om godset skadas på vägen. Incoterms anger hur dessa delar fördelas, men bestämmer inte alla villkor i affären.

Det räcker inte att bara skriva en förkortning i avtalet. Vald Incoterm ska följas av en så exakt plats som möjligt och den regelversion som används. Ett villkor kan exempelvis skrivas:

• DAP, köparens lager på Exempelgatan 1 i Oslo, Incoterms® 2020.

För DAP är platsen viktig eftersom den visar hur långt säljaren ska transportera varan och var risken går över. För andra regler kan den angivna platsen i stället vara en terminal, avgångshamn eller annan överlämningspunkt.

Vad reglerar Incoterms?

Incoterms leveransvillkor fördelar ett antal praktiska skyldigheter mellan köpare och säljare. Reglerna anger bland annat:

• Vem som bokar och betalar transporten

• Var leveransen anses ha skett

• När risken för skada eller förlust går över

• Vem som lastar respektive lossar godset

• Vem som ansvarar för export- och importklarering

• Vem som står för tull och vissa andra kostnader

• Vem som ska ordna transportförsäkring när villkoret kräver det

• Vilka dokument parterna ska ta fram eller hjälpa varandra med

En central skillnad är den mellan kostnad och risk. De följs inte alltid åt. Vid CPT och CIP betalar säljaren transporten till en avtalad destination, men risken går normalt över redan när godset lämnas till transportören. Samma princip finns i CFR och CIF för sjötransport: säljaren betalar frakten till destinationshamnen, medan köparen bär risken från ombordlastningen i avgångshamnen.

Det är därför inte tillräckligt att kontrollera vem som står för fraktfakturan. Avtalet behöver också visa var leveransen sker och när risken byter part.

Vad reglerar Incoterms inte?

Incoterms ersätter inte ett fullständigt köpeavtal. Reglerna avgör normalt inte:

• När äganderätten till varan går över

• Hur eller när betalningen ska ske

• Varans pris, kvalitet eller specifikation

• Vad som händer vid avtalsbrott eller försening

• Vilken lag som ska tillämpas

• Hur en tvist ska lösas

• Vad som gäller vid force majeure

• Transportörens ansvar enligt transportavtalet

De frågorna måste regleras på annat håll i avtalet. Två parter kan alltså använda samma Incoterm men ändå ha olika betalningsvillkor, garantier eller regler för äganderättens övergång.

Alla Incoterms 2020

Incoterms 2020 består av elva regler. Sju kan användas för alla transportsätt och även för transporter som kombinerar exempelvis väg, järnväg och sjö. De fyra återstående reglerna är avsedda för sjötransport och transport på inre vattenvägar.

Incoterms för alla transportsätt

• EXW – Ex Works

• FCA – Free Carrier

• CPT – Carriage Paid To

• CIP – Carriage and Insurance Paid To

• DAP – Delivered at Place

• DPU – Delivered at Place Unloaded

• DDP – Delivered Duty Paid

Incoterms för sjötransport och inre vattenvägar

• FAS – Free Alongside Ship

• FOB – Free on Board

• CFR – Cost and Freight

• CIF – Cost, Insurance and Freight

Tabellen är en översikt. Den exakta ansvarsfördelningen påverkas även av vilken plats som anges och av övriga villkor i köpeavtalet.

EXW Incoterms – Ex Works

EXW, Ex Works, lägger ett begränsat ansvar på säljaren. Leveransen sker när varan ställs till köparens förfogande på den angivna platsen, ofta säljarens fabrik eller lager. Varan behöver normalt inte vara lastad på köparens fordon. Från den punkten ansvarar köparen för transport, kostnader och risk. Köparen hanterar i normalfallet även exportklareringen, vilket kan bli svårt om företaget inte är etablerat eller representerat i säljarens land.

EXW kan verka enkelt för säljaren, men är inte alltid det mest praktiska valet vid internationell handel. Om säljaren ändå behöver lasta godset eller är bättre rustad att sköta exporten ger FCA ofta en tydligare bild av hur leveransen faktiskt går till.

FCA Incoterms – Free Carrier

FCA innebär att säljaren levererar varan till den transportör eller annan part som köparen har utsett. Säljaren ansvarar också för exportklareringen. Risken går över när leveransen har genomförts på den avtalade platsen. Platsen styr samtidigt vad säljaren ska göra.

Vid leverans hos säljaren lastar säljaren normalt godset på köparens transportmedel. Om en annan plats anges, exempelvis en terminal, kör säljaren godset dit och levererar det klart för lossning från sitt eget fordon.

FCA kan användas för alla transportsätt. Vid containertransporter är det ofta mer träffsäkert än FOB, eftersom säljaren vanligtvis överlämnar containern till transportören eller terminalen innan den kommer ombord på fartyget. Köparen ansvarar för huvudtransporten och importklareringen.

<H2> CPT Incoterms – Carriage Paid To

Med CPT bokar och betalar säljaren transporten till en angiven destination. Risken går däremot över till köparen redan när varan lämnas till den första transportören. Det kan alltså finnas ett stort geografiskt avstånd mellan riskövergången och den plats dit säljaren betalar frakten.

Om godset skadas efter överlämningen till transportören bär köparen risken, även om säljaren har ordnat transporten hela vägen fram. Säljaren exportklarerar varan. Köparen ansvarar för importklarering och bör bedöma vilket försäkringsskydd som behövs under transporten.

CIP Incoterms – Carriage and Insurance Paid To

CIP följer samma grundprincip som CPT: säljaren betalar transporten till destinationen, men risken går över när varan lämnas till den första transportören.

Här tillkommer ett krav på att säljaren ska teckna transportförsäkring till förmån för köparen. Incoterms 2020 utgår från ett mer omfattande försäkringsskydd under CIP än under CIF. Det är ändå viktigt att kontrollera försäkringsbelopp, undantag och om skyddet passar godsets värde och känslighet. Parterna kan avtala om en annan nivå, men då behöver det framgå tydligt. CIP kan användas för samtliga transportsätt, även när flera transportslag kombineras.

DAP Incoterms – Delivered at Place

DAP innebär att säljaren ordnar transporten och bär risken till en bestämd destination. Varan ska finnas på det ankommande transportmedlet, tillgänglig för köparen och klar för lossning.

Köparen tar därefter ansvar för:

• Lossningen

• Importklareringen

• Tull och importavgifter

• Andra importrelaterade formaliteter

Villkoret kan passa när säljaren vill styra leveransen hela vägen fram men köparen har bättre möjlighet att agera importör. Platsen behöver anges noggrant. Det kan vara stor skillnad mellan att leverera till en terminal, till en byggarbetsplats eller ända fram till en viss lastkaj.

DPU Incoterms – Delivered at Place Unloaded

DPU liknar DAP, men med en viktig skillnad: säljaren ansvarar även för lossningen på destinationen. Risken går över först när godset har lossats. Det är det enda leveransvillkoret i Incoterms 2020 där lossning på destinationen ingår i säljarens ansvar.

Innan DPU avtalas behöver säljaren veta att platsen är tillgänglig, att rätt utrustning finns och att lossningen kan ske på ett säkert sätt.

Köparen ansvarar fortfarande för importklarering, tull och importavgifter.

DDP Incoterms – Delivered Duty Paid

DDP ger säljaren det mest omfattande ansvaret av de elva reglerna. Säljaren ordnar transporten till destinationen och hanterar både export- och importklarering samt tull och tillämpliga importavgifter. Köparen tar normalt hand om lossningen. Risken ligger kvar hos säljaren tills varan står till köparens förfogande på den angivna platsen, klar för lossning.

För köparen är upplägget enkelt, men för säljaren kan det vara krävande. Ett utländskt företag har inte alltid rätt eller praktisk möjlighet att agera importör, registrera sig för lokala skatter eller betala avgifter i mottagarlandet. Det behöver kontrolleras innan DDP skrivs in i avtalet. I vissa affärer är DAP ett mer genomförbart alternativ.

Företag med återkommande import- och exportflöden kan minska det manuella arbetet genom att samla deklarationer, varuklassificering och andra tullmoment i en lösning för tullhantering.

DAP vs DDP – vad är skillnaden?

DAP och DDP innebär båda att säljaren ansvarar för transporten och risken fram till den angivna destinationen. Skillnaden ligger framför allt i importen.

Med DAP sköter köparen importklareringen och betalar tillhörande avgifter. Med DDP ligger även dessa uppgifter på säljaren. Valet bör därför inte bara utgå från vilken service köparen önskar. Den ansvariga parten måste också kunna uppfylla kraven i mottagarlandet.

FAS Incoterms – Free Alongside Ship

FAS används vid sjötransport och transport på inre vattenvägar. Säljaren levererar när godset har placerats längs fartygets sida i den angivna avgångshamnen, till exempel på kajen eller på en pråm. Där går kostnader och risk över till köparen. Köparen bokar normalt sjötransporten, medan säljaren exportklarerar varan och ser till att den når rätt plats i hamnen.

Villkoret används främst för gods som kan levereras direkt intill fartyget, exempelvis vissa bulk- och råvaruflöden. För vanliga containertransporter är FCA ofta mer lämpligt.

FOB Incoterms – Free on Board

Vid FOB ansvarar säljaren fram till dess att godset har lastats ombord på det fartyg som köparen har valt i den angivna avgångshamnen. När varan är ombord går risken över. Säljaren exportklarerar varan och betalar kostnaderna fram till ombordlastningen. Köparen bokar och betalar huvudtransporten och tar hand om importen i destinationslandet.

FOB ska bara användas för sjötransport och inre vattenvägar. Vid containerfrakt överlämnas containern ofta till en terminal flera dagar innan den lastas på fartyget. FCA kan då ge en mer korrekt riskpunkt, eftersom leveransen knyts till den faktiska överlämningen till transportören.

CFR Incoterms – Cost and Freight

CFR innebär att säljaren bokar och betalar sjöfrakten till den angivna destinationshamnen. Risken går ändå över till köparen redan när godset har lastats ombord i avgångshamnen.

Det här är ett tydligt exempel på att kostnad och risk inte följer varandra. Säljaren fortsätter att betala transporten efter riskövergången, men behöver inte teckna försäkring för köparens räkning. Köparen bör därför ordna ett försäkringsskydd som passar transporten. CFR gäller endast sjötransport och transport på inre vattenvägar; säljaren hanterar exporten och köparen importen.

CIF Incoterms – Cost, Insurance and Freight

CIF bygger på samma ansvarsfördelning som CFR. Säljaren betalar sjöfrakten till destinationshamnen, medan risken går över när varan har lastats ombord i avgångshamnen. Skillnaden är försäkringen.

Vid CIF ska säljaren teckna ett grundläggande transportförsäkringsskydd till förmån för köparen. Skyddet är normalt mindre omfattande än det som krävs under CIP. För känsligt eller värdefullt gods kan köparen därför behöva avtala om ett bättre skydd eller komplettera försäkringen.

CIF används bara för sjötransport och inre vattenvägar. Att säljaren betalar frakt och försäkring till destinationshamnen innebär inte att säljaren bär risken hela vägen dit.

EXW vs FCA – vad är skillnaden?

Den praktiska skillnaden mellan EXW och FCA märks tydligast vid lastning och exportklarering.

Vid EXW ställer säljaren varan till köparens förfogande. Köparen ansvarar normalt för att hämta och lasta den, sköta exporten och ordna resten av transporten. Vid FCA exportklarerar säljaren varan och överlämnar den till den transportör som köparen har utsett. Sker leveransen hos säljaren ingår normalt även lastningen.

FCA passar därför ofta bättre i internationella affärer. Det speglar att säljaren brukar ha lättare att hantera exportformaliteterna i sitt eget land. EXW kan fungera när köparen faktiskt har organisation och praktisk möjlighet att ta kontroll över hela flödet från säljarens adress.

FOB vs CIF – vad är skillnaden?

Både FOB och CIF är avsedda för sjötransport. I båda fallen går risken över när varan har lastats ombord i avgångshamnen.

Skillnaden gäller framför allt vad säljaren betalar efter den punkten:

• Vid FOB bokar och betalar köparen normalt sjötransporten.

• Vid CIF bokar och betalar säljaren frakten till destinationshamnen och ordnar ett grundläggande försäkringsskydd.

CIF ger alltså köparen hjälp med frakt och försäkring, men inte en senare riskövergång. Det är en vanlig källa till missförstånd.

Hur väljer du rätt Incoterm?

När du väljer Incoterm behöver du utgå från hur affären och transporten faktiskt ska genomföras. Ett villkor som verkar fördelaktigt i en prisdiskussion kan bli dyrt eller svårt att följa om den ansvariga parten saknar rätt transportavtal, lokal registrering eller kunskap om importkraven.

Gå igenom följande innan avtalet skrivs:

• Vilket transportsätt eller vilken kombination av transportsätt som ska användas

• Var säljaren rent praktiskt kan överlämna godset

• Vid vilken punkt risken bör gå över

• Vem som har bäst möjlighet att boka huvudtransporten

• Vem som kan hantera exportklareringen

• Vem som kan agera importör i mottagarlandet

• Vem som ska betala tull och importavgifter

• Om säljaren behöver ordna transportförsäkring

• Vem som har utrustning och tillträde för lastning och lossning

• Vilka uppgifter transportör och tullmyndigheter behöver

Räkna också in följderna i priset. Den part som tar ansvar för frakt, försäkring, tull eller andra moment behöver ha täckning för kostnaderna och en plan för avvikelser. När villkoret är valt ska exakt plats och Incoterms® 2020 skrivas in i avtalet.

Vanliga misstag vid val av Incoterms

Platsen anges inte tillräckligt tydligt

En förkortning som DAP eller FCA räcker inte. Ange lager, terminal, hamn eller annan överlämningsplats så exakt det går. Lägg också till Incoterms® 2020, så att det är tydligt vilken regelversion parterna har avtalat om.

Kostnad och risk blandas ihop

Den som betalar frakten bär inte alltid risken under hela transporten. Vid CPT, CIP, CFR och CIF går risken över innan säljarens kostnadsansvar upphör.

Fel regel används för transportsättet

FAS, FOB, CFR och CIF är avsedda för sjötransport och inre vattenvägar. För containeriserat gods eller transporter som kombinerar flera transportsätt kan FCA, CPT eller CIP bättre motsvara det verkliga flödet.

DDP väljs utan kontroll av importkraven

DDP är bekvämt för köparen, men kan kräva att säljaren agerar importör och hanterar lokala tull- och skatteregler. Om det inte är möjligt går villkoret inte att genomföra som parterna tänkt sig.

Incoterms behandlas som ett komplett avtal

Reglerna säger inget om exempelvis betalningsvillkor, äganderätt eller påföljder vid avtalsbrott. De frågorna behöver regleras separat.

Transportbokningen och köpeavtalet säger olika saker

Den faktiska bokningen måste stämma med leveransvillkoret. Annars kan viktiga moment falla mellan parterna, exempelvis bokning, försäkring, dokumentation eller instruktioner till transportören.

Incoterms, transport och tullhantering

Valet av Incoterm påverkar vem som ska boka transporten och vem som ansvarar för export- respektive importklarering. Det ersätter däremot inte transportbokningen, tulldeklarationen eller de dokument som krävs för att varan ska passera gränsen.

Köpeavtal, internationella transporter och tullprocess behöver därför planeras tillsammans. Om avtalet säger DDP men transport- och tulldokumenten utgår från att köparen är importör kommer flödet inte att stämma. Samma problem kan uppstå om FCA har avtalats men säljaren saknar information om den transportör som ska ta emot godset.

Posti hjälper företag med transporter och digital tullhantering för import och export. Det kan omfatta tulldeklarationer, varuklassificering, transitering och tullager. Incoterm och övriga avtalsvillkor bestäms mellan köpare och säljare; vår roll är att få de praktiska transport- och tullflödena att fungera utifrån det upplägg som har avtalats.

Vanliga frågor om Incoterms

Vad betyder Incoterms?

Incoterms är en förkortning av International Commercial Terms. Det är internationellt erkända regler för hur kostnader, skyldigheter och risk fördelas mellan köpare och säljare vid leverans av varor.

Vilken version av Incoterms gäller 2026?

Incoterms® 2020 är fortfarande den aktuella versionen. Det finns ingen separat regelversion som heter Incoterms 2026. En guide som uppdateras under 2026 ska därför fortfarande hänvisa till Incoterms® 2020.

Vilka Incoterms finns?

Incoterms 2020 omfattar EXW, FCA, CPT, CIP, DAP, DPU, DDP, FAS, FOB, CFR och CIF. EXW till och med DDP kan användas för alla transportsätt. FAS, FOB, CFR och CIF är endast avsedda för sjötransport och inre vattenvägar.

Vem betalar tull vid DAP?

Vid DAP ansvarar köparen för importklarering, tull och importavgifter. Säljaren står för transporten och risken fram till den angivna destinationen, där varan lämnas på transportmedlet och klar för lossning.

Vem betalar tull vid DDP?

Vid DDP ansvarar säljaren för importklarering, tull och tillämpliga importavgifter. Säljaren behöver därför i förväg kontrollera att företaget kan uppfylla importkraven i mottagarlandet.

När går risken över enligt Incoterms?

Det beror på vald regel. Vid EXW kan risken gå över redan hos säljaren. Vid FCA, CPT och CIP sker riskövergången när varan har överlämnats enligt respektive regel. Vid DAP, DPU och DDP ligger risken kvar hos säljaren fram till destinationen. Den exakta platsen ska anges i avtalet.

Reglerar Incoterms vem som äger varan?

Nej. Incoterms avgör inte när äganderätten övergår från säljaren till köparen. Det behöver regleras separat i köpeavtalet.